enblondinsvardag

Jag lovade innan att jag skulle svara på den här frågan, men har helt glömt bort det så jag tänkte då kan jag lika gärna göra det nu. 

 

 

Att bo i värdfamilj var dom första dagarna väldigt annorlunda, jag betädde mig som om jag bodde hos kunga familjen. Jag satt knappt i soffan, åt ingenting även fast jag var hungrig som tillexempel mellis, åt allt även fast jag inte gillade, vände mig inte om för att se fotbollen på tven även om hela familjen kollade på den, man var väldigt väluppfostrad i början av veckan. Efter någon vecka börjar man känna sig som "hemma", man började göra lite som man gjorde hemma i Sverige. Lägger sig i soffan och sover, säger till om man inte gillar maten, du kan lämna kvar lite mat om du inte orkar och du går ner och äter precis när du vill. 

 

Min värdfamilj är helt underbara, det känns verkligen som man är en del av familjen dock spenderas en hel del tid på rummet. Det har hänt ett fåtal gånger att jag och Emma har gått ner och satt oss vid matbordet att plugga. Båda barnen och pappan har ett varsit skrivbord, och vi har det på våra rum så det skulle kännas så konstigt att gå och sätta sig vid matbordet och plugga som jag gör hemma. Vi har varit med familjen på söndags utflytkt en gång, då var vi på stranden med familjen och åkte banan efter motorbåt. Det var så himla mysigt! Dock blir det inte så mycket utflykter då familjens pappa jobbar hela dagarna, och grabbarna har fotbollsträning varje kväll. 

 

Då vi umgås mest med familjen är ju självklart under middagen, då sitter hela familjen tillsammans och käkar. Det händer väldigt ofta också att det är fotbolls på teven när vi sitter och äter, väldigt skönt så att man inte behöver prata hela tiden. En vanlig middag i spaninen tar nästan 40 minuter, om man jämför med hemma i Norrtälje där vi har ätit upp på 15min så är det väldigt länge enligt mig, he-he.